Hur kan olika kameraåkningar påverka en scens berättande?

Under dessa fyra veckor har jag undersökt om olika kameraåkningar kan påverka en scens berättande. Jag har tittat på olika filmer, läst olika artiklar som både tar upp och inte tar upp detta ämnet och sedan har jag på ett praktiskt sätt undersökt och jämfört det jag filmat. Så vad har jag kommit fram till? 

Något som jag funderat på mycket under dessa veckor är just om det är manuset som gör att en film blir på ett speciellt sätt och om det verkligen går att ändra berättandet på en film med olika kameraåkningar och olika kameravinklar. Det var därför jag skrev ett manus själv för att sedan kunna göra olika versioner på samma manus och sedan jämföra dem båda. Trots att de var ganska lika så kunde jag lätt se skillnaden som blev när jag använde kameraåkningar. Den största skillnaden jag såg var att den med kameraåkningar så såg skådespelarna mycket tuffare ut. Det första klippet får man inte se mycket av dem och där använde jag även grodperspektiv för att vi som tittare skulle känna oss mindre. I serien Scrubs (2001) använder de sig av grodperspektiv för att berätta att någon är stor och mäktig men som egentligen är liten och som man egentligen ska tycka synd om. På så sätt använder de vinklar för att förstärka manuset och gör det mer komiskt. Jag valde att göra en kamerarörelse som följde efter de två karaktärerna Stefan och Bertil för att tittaren skulle känna sig som en av dem, vilket jag tycker att jag lyckades med. Man följer med de båda som en tredje person, som om man också är skyldig till detta brott.

David Bordwell, en film teoretiker och historiker, skriver i sin blogg om hur människor blir chockade och klagar på när kameran är handhållen.

”Directors nowadays tell us that they are in search of energy, a moment-by-moment spiking of audience interest. You can get it through fast cutting, arcing camera movements, sudden frame entrances, the nervousness of the handheld shot, or all of the above.”

Därför valde jag att använda en handkamera för att förstärka nervositet och få en mobilitet som bara en person som är mitt bland dem kan få. Efter att ha tittat på Rear Window, så försökte jag tänka lite mer som Hitchcock gjorde. Han satte fast huvudkaraktären i en lägenhet och det förstärkte han med sina kameraåkningar. Jag satte min kameraåkning mitt bland skådespelarna för att förstärka att vi som tittare också var skyldiga.

Referenslista:

Lawrence, B. (Creator). (2001). Scrubs. [Motion Picture].

Bordwell, D. (2007). ”Unsteadycam Chronicles” David Bordwell’s website on cinema. 17-

08-2007. 31-01-2011. http://www.davidbordwell.net/blog/?p=1175

Hitchcock, A. (Director). (1954). Rear Window [Motion Picture].

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s